Människan kan betraktas som en aktör i tre dimensioner:

Den psykiska aktiviteten:
Hon tänker (det intellektuella), känner (att känna betyder att förnimma, uppfatta) och handlar andligt. Till det psykiska hör ett evigt mysterium, ens vilja, friheten att själv välja förhållningssätt till det man möter i livet. Vilja innebär frihet och ansvar. Den andliga aktiviteten är den djupaste dimensionen inom ens inre, sen kommer den känslomässiga och sist den intellektuella handlingsnivån.
 
Den fysiologiska (kroppsliga, materiella) aktiviteten:
Människan fungerar (handlar) neurologiskt, hormonellt och immunologiskt.  Vi växer, rör oss, smälter näring, tar emot energier, blir sjuka och friska, utvecklas sexuellt, åldras. På sätt och vis styr man sina fysiologiska processer i någon mån, med sitt sätt att handla i det psykiska.

Den sociala aktiviteten:
Människan utvecklar kontakten med andra redan som spädbarn. Vi förnimmer och upplever det yttre utifrån vår egen inställning (vilja – ansvar). Vi får influenser från våra föräldrar och andra närstående, och senare mer och mer från samhället. På detta sätt får vi kontakt med oss själva och mognar i vår självkännedom och vår kunskap om livet. Samhällsstrukturen och dess värderingar, på gott och ont, har stor betydelse för vår personlighetsutveckling. Vi imiterar mest det som vi uppfattar som vanligast, inklusive det sjuka.


Människan har ett naturligt sunt behov av kärlek. Kärlek kan beskrivas som värme, tillit, öppenhet (nyfikenhet), glädje och tacksamhet. Kärlek betyder att vilja väl och handla i enlighet därmed. Kärleken från föräldrarnas sida är den bästa och viktigaste upplevelsen. I kärleken upplever barnet sig tryggt, hennes existens är omtyckt, hon känner sig fri i att finnas till. Brist på kärlek leder däremot lätt till ett behov av att bli sedd. Med andra ord, behov av uppmärksamhet och att bli accepterad för den man är. Detta upplevs ofta besvärande, som något neurotiskt. Det neurotiska finns med men det är inte den väsentligaste aspekten utan det grundläggande är det sunda behovet av kärlek. Människan vill leva, vara med, bli älskad, upptäcka verkligheten och förverkliga sina möjligheter i livet. Med andra ord: hon vill uppleva sin existens. Människan är av sin natur god men har i sin genetiska struktur brister, både i den psykiska och i den fysiska dimensionen. Ingen är perfekt. På ett grundläggande sätt är vi alla likvärdiga, men i våra handlingar är vi olika. Det är naturligt för människan att reflektera över sina handlingar, det etiska, livets mening och tillvaron efter döden. Vårt handlande har troligen en metafysisk/andlig dimension. Det nedanstående schemat belyser på ett förenklat sätt hur psykiska, fysiologiska och utåtriktade handlingar hör ihop. Bilden visar det psykiska som medvetenheten, viljan och olika psykiska handlingsnivåer: det andliga (metafysiska), det känslomässiga och det intellektuella.

I kroppen finns det tre väsentliga fysiologiska funktioner: det neurologiska (kroppens kommunikationssystem), det hormonella (styrsystemet) och det immunologiska (försvarssystemet). Människans reaktioner och handlingar uppstår från hennes psykiska aktiviteter:

Bilden ovan visar mer övergripande hur man kan komma till följande slutsatser eller grundtankar om människan:

VÅR PSYKISKA AKTIVITET PÅVERKAR VÅRT FYSISKA LIV OCH TVÄRTOM
Livsbejakande känsloaktivitet, som glädje och kärlek, medverkar till balans i neurologiska, hormonella och immunologiska processer. Medan rädsla, ilska och bitterhet (stress) leder till sjukdomar. Voltaire skrev: Läkekonsten består i att underhålla patienten, medan naturen botar sjukdomen.

MÄNNISKAN ÄR SIN MEDVETENHET
Medvetenheten inkluderar den metafysiska (andliga), känslomässiga (intuitiva) och intellektuella vetskapen om verkligheten. Ofta kopplar man ordet medvetenhet enbart till det intellektuella men den andliga och känslomässiga dimensionen är minst lika viktig. Medvetenhet är som en struktur där all förnimmelse om det yttre och inre samlas och bearbetas. Den inkluderar det etiska sinnet (samvetet). Utan medvetenhet har livet ingen mening alls. Medvetenhet är den mest väsentliga aspekten i vår existens, så att man kan förenkla: ”Du är din medvetenhet.”

ALLT VAD VI SER HOS DEN ANDRA FINNS I OSS själva PÅ NÅGOT SÄTT
Eftersom ingen av oss är perfekt i något enda avseende har vi samtliga alla slag av brister men i olika grad och vi uttrycker dem på olika sätt. Det medför att de problem som vi ser hos andra också finns i oss själva. På samma sätt är det med våra förmågor och mänskliga rikedomar. (Se bilagorna 1 – 5; Mänskliga rikedomar och hämningar, Attityd av censur, Idealisering och projektion, Perfektionism, Avundsjuka.) Vi är varandras inre speglar.

DET MAN GÖR MOT ANDRA, GÖR MAN MOT SIG SJÄLV
Aktivitet uppstår från ens inre liv. Därför till exempel när vi gör något gott för andra, handlar vi inom oss att tänka gott, känna gott och handla andligt med goda energier och därmed gör något gott för oss själva inom oss. När vi handlar ont mot andra, handlar vi ont mot oss själva. När vi sårar andra, tänker och känner vi på ett sårande sätt samt handlar med förnekande energier. Detta drabbar oss själva, vi har sårat oss själva.

INGEN GÖR ILLA MEDVETET
Enligt Sokrates handlar ingen elakt med sin sanna medvetenhet i behåll. När människan agerar på ett förstörande sätt är hon i obalans. Hon ignorerar medvetenheten, väljer ignoransen. Hon upplever felaktigt att hon har rätt till och behov av att attackera det goda, vackra och sanna. Hon handlar genom att först förneka medvetenhet (samvete, det etiska) och sen attackera det goda (elakhet).

FÖRNEKANDET AV MEDVETENHET SKAPAR TRAUMA
Det man mest vill undvika att vara medveten om, får den största makten inom en. Till exempel ett ogjort arbete, som man inte vill se, besvärar en hela tiden. Eller om man har blivit utsatt för våld och inte accepterar medvetenhet om detta, då blir reaktionen att för­neka minnet av det som hänt och detta aktiverar upplevelsen av händelsen; man traumatiserar sig själv. Kamp mot medvetenhet är kamp mot det väsentliga i ens existens. Man upplever då en stor orättvisa och reagerar med att försvara sig. Man uppfattar inte att det är man själv som förnekar sig själv (genom att förneka sin medvetenhet). I stället upplever man lätt att andra har fientliga intentioner (projektion, paranoia).

DET ONDA KAN BARA BOTAS MED NÅGOT GOTT
Man kan inte bota det onda med rädsla eller ilska. Att bli besviken över att man fick huvudvärk botar inte huvudvärken, tvärtom. När någon är arg, blir det inte bättre genom att man själv blir arg. Om någon är i konflikt, hjälper det inte att själv hamna i konfliktattityd. Det sjuka kan bara botas med det goda. Det är det goda, kärleken, som botar det onda. Andlighet betyder det icke-materiella, med andra ord det metafysiska eller det transcendentala, det som religioner studerar och beskriver var och en på sitt sätt. Helt allmänt kunde man kalla det andliga till den djupaste, oförklarliga dimensionen, som innebär kontakten med det universala etiska (samvetet).

Aristoteles (grekisk vetenskapsman och filosof, ca 460 - ca 370 f.Kr.) filosoferade om alltets ursprung som han kallade för ”Den Första Motorn”. Enligt Aristoteles är den Första Mo­torns essens ren handling, dvs. oerhört intensiv handling i godhet, skönhet och sanning, dvs. i kärleken. Man kan förena detta med den judiska, kristna och islamska tron om människan som Guds avbild för att kunna konstatera att människans essens är handling i kärleks­fullhet. I den mån du handlar kärleksfullt, är du dig själv. När du ger näring till rädslor eller uppehåller bitterhet och ilska, förnekar du dig själv. Människan kan också ses utifrån den energetiska synvinkeln. Livet är energi, förmodligen i grunden metafysisk energi. Människan kan liknas vid en antenn som tar emot metafysisk livsenergi (som ett träd som tar emot solens energi och förenar den med det fysiska). När man öppnar sig mot livet, är det som att ”koppla in antennen”. När man sluter sig, stänger man av antennen och följden blir trötthet och brist på energi.

Den mest väsentliga aspekten i denna process, som pågår kontinuerligt, tycks vara inställningen till medvetenheten. Om man har en viktig medvetenhet som man inte vill ha, reagerar man med att kämpa emot, fly eller förvränga, ”man kopplar ur antennen”. Detta leder med tiden till utmattning. Upptagandet av energi är blockerat. När man öppnar sig för medvetenheten, kopplas antennen på. Ofta upplever vi oss som offer för våra känslor, som om de skulle uppstå ur en svart låda inom oss utan något eget ansvar. Med detta bortförklarar vi våra möjligheter att agera annorlunda, vi utesluter lätt friheten och ansvaret för våra känslor (och det andliga valet).